Life is cruel

Hur kan det vara så orättvist?!

Jag kan inte förstå...Hon var så ung, yngre än mig, men fick inte stanna kvar.

Varför?!

Vi har inte setts sen barnsben, ändå forsar tårarna nu. Jag tänker på dig, jag hoppas du har det bra där du är nu.
Alla mina andra tankar och tusen kramar går till din familj.

Vila i frid, E <3

Kommentarer
Postat av: Madde / Mamma och blivande fröken

Kramar

2011-06-13 @ 12:28:42
URL: http://www.saramadeleine.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0