leniliv

"Och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej"


Ibland känns det så, att jag är i vägen överallt. Får inte riktigt plats, har ingen plats, passar inte in...

Hur kan det vara så orättvist?!

Jag kan inte förstå...Hon var så ung, yngre än mig, men fick inte stanna kvar.

Varför?!

Vi har inte setts sen barnsben, ändå forsar tårarna nu. Jag tänker på dig, jag hoppas du har det bra där du är nu.
Alla mina andra tankar och tusen kramar går till din familj.

Vila i frid, E <3

Drömde en så klar och tydlig dröm inatt. Det var så verkligt.
Jag drömde om min farmor och farfar.

Dom är gamla nu...och minnen från min barndom flashar förbi, både i vaket och sovande tillstånd.
Jag får panik, tårar bränner i ögonen och halsen, hur ska jag kunna leva när dom inte längre kommer finnas kvar här?

Mange Schmidt har en klockren låt. Låttexten är så träffande! Så här känner jag ibland:

Fan klockan ringer det är dags o vakna
Så jävla mycket stress o är det nåt jag saknar
Är det lugn o ro o lite quality time
Ta det lugnt med en bok o skriva quality rimes
Men nejnej glöm det inte en chans
Inte ens om till och med chansen fanns
För du ska alltid va så jävla produktiv
O typ prioritera bort ditt eget liv

Vara glad o vara positiv
O helst av allt dela med dig av ditt positiva driv

Men vem ska orka leva så
och säg mig
Vem ska orka sträva på

Stå på tå med en kniv mot strupen
Orka gå till jobbet varje dag utan o stupa sen

Okej min vän säg mej vem
Jag säger nej till den säg mej sen

Är det såhär vi ska ha det nu
Är det såhär det ska vara hela livet ut
Stämpla in stämpla ut o se uppgiven ut
Bara stressa varje dag o sen tar livet slut
Med lite tur kanske du kan få ett litet skjut
Men kanske inte för du ser så jävla sliten ut
--------------------------------------------------------------------------------------------

Är trött och less. Det gnager i själen. Skulle behöva nått för nerverna.